Väggens möte med marken – en kritisk detalj i byggandet

När en vägg möter marken ökar risken för fuktproblem markant. Fasaden utsätts naturligt för regn, snö och fukt, och medan väggen under torrt väder har möjlighet att torka ut, kan konstant fuktbelastning vid marknivå snabbt bryta ner materialen. Trä, puts och tegel är alla material som kan ta skada om de utsätts för långvarig fukt.

För att minska riskerna är det viktigt att hålla ett tillräckligt avstånd mellan markytan och underkanten på fuktkänsliga fasader. Enligt rekommendationer bör detta avstånd vara minst 20 centimeter. Om marken måste anpassas för att möta krav på tillgänglighet, exempelvis vid entréer för personer med nedsatt rörelseförmåga, måste särskild hänsyn tas för att inte kompromissa med dessa fuktkrav.

Ett effektivt skydd mot markfukt kräver dessutom att marken lutar bort från byggnaden. En lutning på minst 1:20 under de första tre metrarna från husets sockel hjälper till att leda bort regn- och smältvatten, och minskar risken för att vatten samlas vid fasaden. Där marklutningen inte kan uppnås naturligt, kan det behövas åtgärder som avskärande diken för att förhindra att vatten rinner mot huset.

Så skyddas träregelväggar vid markövergången

I konstruktioner med träregelväggar är det avgörande att hindra fukt från att tränga upp i väggen från grunden. Detta uppnås genom att montera en syllisolering som skyddar syllen mot fukt från betongplattan. Syllisoleringen fungerar samtidigt som en del i byggnadens lufttäthet och samverkar med väggens ångspärr.

Panelbrädorna bör avslutas med ett avstånd på minst 20 centimeter över marken och ska vara vinklade för bättre avrinning av vatten. Ett effektivt dräneringssystem under markytan ser till att vatten leds bort från grunden.

Skalmursväggar – konstruktion för bättre fuktskydd

När man bygger med skalmur, exempelvis en fasad av tegel, används en luftspalt på minst 30 millimeter bakom fasadteglet. Denna luftspalt hjälper till att ventilera bort inträngande fukt. Syllen isoleras noggrant från grunden med en syllisolering som täcker hela syllens undersida och insida, och som dessutom går omlott med ångspärren från väggen.

En viktig detalj i skalmurskonstruktionen är att eventuellt inträngande vatten kan dräneras ut genom öppningar i fogarna, ofta arrangerade i var tredje eller fjärde stötfog. Dessa öppningar säkerställer att vatten inte samlas bakom fasadteglet, vilket annars skulle kunna leda till skador på väggen.

Lättbetongväggar – särskilda krav på skydd mot fukt

Fasader av lättbetong eller lättklinker vilar ofta på socklar av samma material och behöver ett extra skydd mot fukt. Ett vanligt sätt att skydda övergången mellan lättbetongvägg och grund är att lägga ett glidskikt, exempelvis av butylgummi, papp eller rostfri plåt, mellan väggen och grunden för att möjliggöra små rörelser utan att fuktspärren skadas.

Betongplattan kantisoleras med ett lager av mineralull för att förbättra isoleringen och skydda mot köldbryggor. Sockeln bör dessutom putsas med ett putsbruk av hög hållfasthet och vattentäthet för att klara klimatets påfrestningar, särskilt i utsatta lägen.

För att minimera risken för fuktskador bör sockelhöjden på lättbetongväggar vara mellan 200 och 300 millimeter ovan färdig markyta.