Att vårda gamla husgrunder – tips och insikter

Gamla hus bär på mycket historia – och ofta också på en grundläggning som kräver särskild omsorg. I äldre byggnader kan vi hitta allt från mullbänkar och krypgrunder till stensatta fundament och trästolpar. Att förstå hur dessa äldre konstruktioner fungerar är nyckeln till att bevara husets värde och förebygga problem som rötskador och sättningar.

Här går vi igenom vad som är viktigt att veta och tänka på när du vårdar gamla grunder.

Mullbänk – den tidigaste formen av grund

En av de äldsta och enklaste metoderna att grundlägga hus var att lägga bottenbjälklaget direkt på marken, ofta på en låg bädd av organiskt material som torv. Detta kallas mullbänk. Tyvärr är det svårt att hitta originalexempel i dag, eftersom de flesta mullbänksgrunder antingen byggts om eller ersatts.

Mullbänkar utan tillräcklig ventilation tenderar att drabbas av rötskador, särskilt om markfukten är hög. Det kan förvärras om man lagt täta material som plastmattor eller linoleum ovanpå bjälklaget, vilket hindrar naturlig uttorkning. För att minska risken för skador är det viktigt att hålla nere fuktnivåerna, ventilera och i vissa fall isolera bättre mot marken.

Tips: Om du har en mullbänksgrund, överväg att installera ventiler eller skapa luftspalter för att leda bort fukt.

Krypgrund – vanlig från 1800-talet och framåt

Under 1800-talet blev krypgrunden vanlig, särskilt i timmerhus. Här hölls bottenbjälklaget upp över marken med hjälp av stenar eller enklare grundmurar, vilket skapade ett ventilerat utrymme mellan marken och huset.

Problemet med krypgrunder är att om ventilationen brister, kan fukt ansamlas, vilket leder till mögel, röta och dålig lukt. Speciellt utsatta är hus med låg kryphöjd eller om marken kring huset lutar inåt.

Tips: Förbättra ventilationen genom att se till att luft kan röra sig fritt under huset. Installera extra ventiler om det behövs och kontrollera att dräneringen runt huset är i gott skick.

Stensatta och kallmursgrunder

I vissa fall byggdes grunden av lös staplad sten, en teknik som också kunde kompletteras med murbruk som kalkbruk. Senare under 1800-talet blev det vanligt att bygga kallmurar – massiva murar som delvis grävdes ner i marken.

Stensatta grunder kan vara stabila om de är rätt byggda, men sättningar är inte ovanliga, särskilt i marker som utsatts för tjälskjutningar eller där dräneringen varit dålig.

Tips: Om huset visar tecken på sättningar, till exempel sneda golv eller sprickor i väggarna, kan man ofta åtgärda detta genom att justera enskilda hörnstenar. Vid större problem kan markisolering eller dräneringsåtgärder behöva göras.

Stolpar av sten eller trä

I kuperad terräng var det vanligt att grunda huset på stolpar istället för en sammanhängande mur eller grund. Stolparna kunde vara av sten eller trä, och bar upp bjälklaget punktvis.

Stolpar är känsliga för deformationer. Trästolpar kan ruttna medan stenar kan flytta sig på grund av rörelser i marken.

Tips: Stolpar är ofta relativt enkla att justera. Om en stolpe sätter sig snett kan man lyfta huset lätt med domkraft och justera eller ersätta stolpen.

Vanliga problem och hur du förebygger dem

• Fukt och röta: Se till att ventilera grundutrymmet och säkerställ att vatten leds bort från huset. Undvik täta material på bjälklaget som hindrar uttorkning.

• Tjälskjutningar: Förbättra dränering och använd markisolering där det behövs, särskilt om huset ligger i ett område med frost.

• Sättningar: Kontrollera grundstenar regelbundet och justera vid behov.

• Underhåll: Täck inga gamla skador – åtgärda dem från grunden. En rötskadad syll eller bjälke måste bytas ut, inte bara lagas på ytan.

När är det dags att agera?

Gamla hus behöver kärlek och omsorg, men ibland också mer omfattande åtgärder. Om du ser tecken som:

• Mögellukt från golvet

• Synliga sättningssprickor

• Fuktfläckar på väggar eller golv

• Sviktande golv

• Frostsprängning eller stenar som flyttat sig

… då är det dags att utreda grundens skick mer noggrant och vidta åtgärder.